Landseer skall ge intryck av att vara en stor, kraftig och harmoniskt

byggd hund. Rasen är mer högställd än newfoundlandshund.

Detta gäller särskilt hanhundarna.

Huden på huvudet skall vara stram, utan rynkor. Pälsen skall vara

kort och fin. Huvudets kontur skall vara tydligt markerad och ge

ett ädelt intryck.

Skallpartiet skall vara brett och massivt med väl utvecklad

nackknöl.

Stopet skall vara tydligt men inte så brant och så markerat som

hos sankt bernhardshund.

Nostryffeln skall vara svart.

Nospartiet skall vara lika långt som det är djupt, mätt framför

stopet.

Läpparna skall vara torra och svarta. Överläppen skall vara så

stram som möjligt och utan läppficka lätt täcka underläppen.

Saxbett.

De måttligt utvecklade kinderna skall gradvis övergå i nospartiet.

Ögonen skall vara medelstora och måttligt djupt liggande. Uttrycket

skall vara vänligt. Ögonkanterna skall vara mandelformade.

Bindhinnorna skall inte synas. Till färgen skall ögonen vara bruna

till mörkbruna, men ljusbruna ögon tolereras. Påtagligt ljusa

ögon (svavelgula eller grågula) är felaktigt, liksom även för tätt

placerade ögon.

Öronen skall vara medelstora, trekantiga och något avrundade

nedtill. De skall nå till inre ögonvrån när de viks över ögonen. De

skall vara ansatta högt, men inte för långt bak, på hjässan, och

ligga slätt mot huvudets sidor. Pälsen på öronen skall vara fin och

kort med längre fransar endast vid bakre öronfästet.

Halsen skall i genomskärning inte vara rund utan lätt oval. Den

skall vara muskulös med bred nacke. Hos en proportionerligt

byggd hund skall halsens längd från bakhuvudet till manken vara

ungefär 3/4 till 4/5 av huvudets längd från bakhuvudet till nosspetsen.

Överflödigt halsskinn är inte önskvärt.

Kroppen, mätt från manke till svansrot, skall vara ungefär dubbelt

så lång som huvudet. Från skulderpartiet till korset skall

kroppen vara bred och kraftig.

Ryggen skall vara fast och plan.

Ländpartiet skall vara muskulöst.

Korset skall vara brett. Den fasta muskulaturen gör korset vackert

avrundat på sidorna och baktill.

Bröstkorgen skall vara djup och bred mellan de mycket muskulösa

skulderbladen. Revbenen skall vara mycket väl välvda.

Buken skall vara lätt uppdragen. Mellan buk och länd skall det

finnas en flack men tydligt skönjbar indragning i flankpartiet.

Svag rygg, svankrygg, muskelfattigt ländparti eller för korta bakre

revben är liksom en kraftigt uppdragen buk att betrakta som

fel.

Svansen skall vara kraftig. Den skall ha tjock och buskig päls, men

ej fana och skall inte nå längre än till strax under hasleden. I

stillastående skall svansen bäras hängande, eventuellt med lätt

böjd svansspets. Vid upphetsning och i rörelse får svansen bäras

rakt utsträckt, med svansspetsen något uppåtriktad. Svans med

krok eller svans som bärs ringlad över ryggen är oacceptabelt

Skulderpartiet skall vara muskulöst. Överarmarna skall vara muskulösa

och korrekt vinklade mot de framifrån sett helt raka, väl

musklade och kraftiga underarmarna, vilka i sin helhet skall vara

lätt bepälsade ner till mellanhänderna.

Armbågarna skall sluta an mot den djupaste delen av bröstkorgen.

De skall vara tämligen högt placerade och riktade rakt bakåt.

Framtassarna skall vara kraftiga och välformade s. k. kattassar.

Spretiga tår eller utåtvridna tassar är inte önskvärt. Mellan tårna

skall finnas kraftig simhud nästan ända ner till tåspetsarna.

Bakpartiet skall vara kraftigt och bakbenen måste vara heltigenom

fria och rörliga med kraftig benstomme, som skall vara täckt av

kraftiga muskler. Det skall finnas måttligt med fransar. Kohasighet

och dåliga vinklar är fel.

Låren skall vara synnerligen breda och välutvecklade.

I ursprungslandets standard anges att sporrar inte är önskvärda

och föreskrivs att de skall avlägsnas så snart som möjligt efter

födseln.

Se framtassar.

Med hjälp av de muskulösa benen rör sig landseer spänstigt och

vägvinnande.

Pälsen skall, utom på huvudet, vara lång och så slät och åtliggande

som möjligt. Vid beröring skall den kännas fin

. Täckhåret skall

vara uppblandat med underull, vilken dock inte skall vara så tjock

som hos svart newfoundlandshund. Lätt vågigt täckhår på rygg

och lår accepteras. När pälsen borstas mothårs skall den lägga sig

ner igen av sig själv.

Pälsens grundfärg skall vara rent vit med oregelbundna svarta

fläckar på kropp och kors. Hals, förbröst, buk, ben och svans skall

vara vita. Huvudet skall vara svart. Som mål för aveln eftersträvas

ett vitt nosparti med en vit, symmetrisk, inte för bred, genomgående

bläs. Sotiga fläckar i den vita grundfärgen förekommer och

skall inte betraktas som fel men bör avlas bort.

Hanhund får i genomsnitt variera mellan 72 och 80 cm.

Tik får i genomsnitt variera mellan 67 och 72 cm.

Mindre avvikelser under eller över angiven mankhöjd tolereras.

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande

till graden av avvikelse.

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg

eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka

dess hälsa och sundhet.

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och

normalt belägna i pungen.